Elin Österberg

Idag vad jag och Idunn ut på långtur med fina tjejer från stallet. Ida och Hetta, Anna och Skuggi, Karin och Flugan. Väldigt trevligt i solen! Blev riktigt varmt och fina hästarna svettades i all vinterpäls, ändå har Idunn tappat massor!

 

Har ju glömt berätta om clinicen jag var på idag! Elsa var ju helt underbar! Den största saken jag kommer ta med mig i mina tankar är att jag inte behöver oroa mig över min och Idunns form. Har ju inte tränat den speciellt mycket alls. Hon går ju inte helt åt fanderns men inte heller i superfin form. Men som Elsa sa är det bättre och viktigare att träna på gångarterna och takten. Och ta formen senare.

 

Så nu känns det lite lugnare inför tävlingen nu i april. Hon pratade också om träningen med hästen. Och sa att fem ggr/veckan ca 30 min är bra. Och det är ju nästan precis så vi rider! Rider inte speciellt ofta mer än 30 min. Det är de gångerna vi ridit med andra. Men inte varje gång då heller. 

 

Så jag är som sagt ännu mer taggad inför att träna och tävla nu! Idag tog vi en promenad bara! Har ridit fem ggr denna vecka. Vi sprang en liten bit och det va kul tyckte hon :) Det är så otroligt viktigt att variera träningen. Speciellt när man har en unghäst! Idunn är ju inte riden jättelänge då hon blir 7 år i sommar och har haft två föl! 

 

Så vi får ta det i våran takt :) Sen om vi kommer sist på tävlingen nu i april är inte hela världen! Den tävlingen är mer för oss att lära oss hur det går till! Ingen av oss har ju tävlat! 

 

Elin

Imorgon åker jag och några tjejer från stallet på en clinic med Elsa Albertsdottir. 

 

Elsa kommer att gå igenom följande saker: 

 

* Hur tränar du din häst med avseende på hållbarhet och funktionalitet 

* Hur håller man hästen glad och motiverad 

* Träningsupplägg inför tävling eller avelsvisning

* Vad bedöms på en avelsvisning

* Vad är en funktionell exteriör och vad ger höga poäng

* Vilken exteriör ger goda ridegenskaper

Så imorogn tar jag med mig papper och penna och antecknar! Hoppas det ger mig något inför vårens tävling(ar)...

 

Elin

Det är inte bara att betala och rida. Finns endel att tänka på...

 

Checklista för ryttare

Här presenteras en lista över viktiga saker att komma ihåg och känna till när du ska tävla. Genom att gå en Grönt kort-kurs kan du få god kännedom om vad det kan innebära att tävla, men en fullfjädrad tävlingsryttare blir du först efter att du gjort dina egna erfarenheter på tävlingsbanan.

Inför anmälan

Propositioner

Tävlingspropositioner hittar du på SIFs hemsida och på lokalföreningens hemsida eller i medlemstidning.

Anmälningsblankett

Vilken anmälningsblankett som skall användas framgår av tävlingspropositionen, anmälningsblankett kan laddas ner från SIFs hemsida.

Medlemskap i SIF

För att få tävla måste man vara medlem.

Ryttarlicens

Behövs för att tävla på officiell tävling. Information på SIFs hemsida och i Svenska tillägget (TR). Du köper licensen från SIFs kansli.

Hästpass

Din häst skall vara registrerad i SIF för att du ska få tävla och hästpasset i original ska visas upp vid alla officiella tävlingar.

Vaccinationsintyg

Reglerna för vaccination hittar du i Svenska tillägget, TR. Vaccinationsintyget skall visas upp på tävlingsplatsen.

På tävlingsplatsen

Innan du lastar ur ska du visa upp hästens pass och vaccinationsintyg samt lämna hästägarförsäkran i incheckningen.

Hästägarförsäkran

Du intygar bl a att din häst under de tre senaste veckorna inte visat tecken på smittsamma sjukdomar och inte heller har varit i kontakt med sjuka hästar eller varit uppstallad där sjukdom förekommit. Hästägarförsäkran kan du ladda ned från SIFs hemsida.

Om din häst ska stanna kvar på tävlingsplatsen

Uppstallning; ta med det som behövs för uppstallning såsom foder, hinkar, ev. strö, täcken mm Hagplats; stängsel, vattenhink, myggmedel

På vissa tävlingar kan du få hjälp med fodringar, men det förutsätter att du har bra saker att förvara fodret i. Det kan var bra att ta med bra foderhinkar med lock och rejäla påsar för hö.

Svenska Islandshästförbundet Ridsportens Hus, 734 94 Strömsholm tel 0220-452 50, fax 0220-452 53, e-post [email protected]2011-03-18

Tävlingsregler

Du skall känna till vad som står i de reglementen som våra tävlingar baseras på: FIPO (beställer du från SIFs kansli) och Svenska tillägget (TR) (laddas ner från SIFs hemsida) Ett tips är att fokusera särskilt på nedanstående punkter. Är du osäker kan du alltid kontakta tävlingsledningen eller prata med en erfaren domare för att få vägledning.

 Tävlingsgrenar på ovalbana  Tävlingsgrenar på passbana  Klasser, kval  Hästens ålder (särskilda regler för hur många gånger per dag din häst får starta)  Hästens utrustning (i lätta klasser är det t ex endast tillåtet med tränsbett)

 Hästens hovbeslag och skoning (var noga med att ta reda på i god tid hur din häst får skos, på tävlingsplatsen är det för sent)

 Ryttarens utrustning  Lätta klasser

Tänk på att reglementena uppdateras varje år och att du ansvarar för att känna till de ändringar som sker. Uppdateringar hittar du på FEIFs hemsida och på SIFs hemsida under rubriken Tävling.

Info från Svenska islandshäst förbundet.

 

Elin

Kolik är ett samlingsbegrepp för smärtsamma tillstånd i mag- eller tarmsystemet hos hästen. Det finns andra lidanden – till exempel i njurarna, urinvägarna eller könsorganen – som kan ge kolikliknande symptom.

Kolik drabbar hästar oftare än andra husdjur. Det har lanserats många teorier om orsakerna till detta – och det handlar om en mängd samverkande faktorer.

Orsakerna till kolik

Själva ordet kolik betyder från början ”tarmkramp”. Oavsett orsaken till koliken, är symptomen ofta likartade och för veterinären är det i allmänhet svårt att snabbt avgöra vilken typ av kolik det handlar om.

Gaskolik innebär att tarmarna är fyllda av större mängder gas. Detta tillstånd orsakas inte sällan av foderbyte eller foder av dålig kvalitet. Förstoppning kan uppstå i samband med plötsliga foderbyten eller långa transporter. Symptomen är ofta matvägran och allmän oro och besvären kan vara långvariga. Oftast är förstoppningen lokaliserad till grovtarmen.

Sandkolik är vanligast i södra Sverige, där hästar som går på hårt avbetade sandjordsarbeten lätt får i sig sand. Ibland kan det handla om ganska ansenliga mängder. Sanden lägger sig kvar i tarmarna och ger så småningom upphov till varierande grader av kolik.

Tarmomvridning eller så kallad tarmknut ger plötsliga och mycket häftiga symptom. Tillståndet kräver oftast kirurgiskt ingripande. Detsamma gäller tarminkarceration, det vill säga då tarmen klämts in i någon organspringa i buken. Tarmvagination (tarmen går in i sig själv) ger samma typ av kolikbesvär som ovanstående.

Livmodern hos dräktiga ston kan vid förändringar av dess läge i bukhålan ge upphov till koliksymptom.

De första åtgärderna vid ett misstänkt kolikanfall

 

1. Gör dig en klar bild av symptomen. Iaktta hästen en stund, så att du kan ge en klar och konkret redogörelse för hästens beteende. Hur yttrar sig anfallet? Matvägrar hästen? Står den bara och skrapar – eller lägger den sig ned så fort den släpps? Reser den sig igen. Och i så fall hur snart? Tittar den mot buken? Kastar den sig hejdlöst i boxen? Har den slagit sönder sig själv eller boxinredningen?
    
2. Ta puls och temperatur på hästen. Vid kontakt med veterinär kommer denne ofta att fråga direkt om puls och temperatur. Du bör kunna ge svar direkt.
    
3. Lyssna efter tarmljud. Lägg örat mot bukväggen vid hästens flank och lyssna efter ”kurrande” eller andra ljud som tyder på aktivitet i tarmsystemet. Sådana ljud tyder på bibehållen matsmältningsfunktion, vilket är positivt.
    
4. Kontrollera slemhinnorna. Har slemhinnan i ögon och mun normal färg? Jämför med en frisk häst.
    
5. Kontrollera avföringen. Du bör konstatera om hästen över huvud taget haft någon avföring och om den i mängd, färg, konsistens och lukt skiljer sig från det normala.
    

Vad gör jag med hästen?

Det är viktigt att du verkligen studerar hästen enligt ovanstående schema – och att du inte utelämnar någon punkt. Veterinären får då ett bra underlag för att gradera symptomen – och därmed för att avgöra om och hur snabbt veterinärbehandling ska sättas in. Ofta kan veterinären efter en klar symptombeskrivning per telefon ge hästägaren instruktioner om hur hästen ska hanteras tills veterinären är på plats.

Om hästen visar lättare koliksmärtor, kan det ofta vara lämpligt att flytta den till en större box. Allt foder ska vara borttaget. Hästen kan också släppas ut i till exempel en ridhusmanege eller på en loge – eller på annat sätt ges tillfälle att röra sig fritt under fortlöpande tillsyn. Det är olämpligt att köra, rida, longera eller på annat sätt utsätta hästen för krävande motion. Detta kan öka riskerna för hjärtpåverkan och andra komplikationer.

När ska jag tillkalla veterinär?

Om hästen visar tecken på kraftig smärta eller stark oro tillkallas alltid veterinär. Detta gäller även när hästen kastar sig omkull, rullar över rygg, svettas eller har en puls som överstiger 70 slag per minut.

I de flesta fall då en häst visar koliktecken är det klokt att ta en telefonkontakt med veterinär och låta denne bedöma symptomen. Om hästens tillstånd hastigt skulle förvärras, har veterinären då en god bild av det inledande förloppet.

De flesta av landets större hästkliniker kan utföra de operativa ingrepp i bukhålan som kan bli aktuella vid ett kolikanfall med ett häftigt förlopp. Om ingreppet utförs i tid, är prognosen för tillfrisknande oftast god.

 

Från agria.se

 

Elin

Med fraktur menar man en skada på skelettvävnaden. Själva ordet fraktur har i de flesta hästägares öron en mycket otäck klang, men även denna typ av skador kan variera avsevärt i svårighetsgrad – från mindre sprickor, så kallade fissurer, till komplicerade frakturer med många brottytor.

Frakturer kan uppstå genom yttre våld eller genom överbelastning av skelettet. En av de vanligaste orsakerna är sparkar från andra hästar. Ett antal frakturer orsakas årligen av att hästar sparkar mot hårda, kantiga föremål, går omkull på halt och hårt underlag eller skadas i samband med transport. Bristfälliga staket och olämplig stallinredning ökar också risken för denna typ av skador.

Symptomen
I vissa fall kan man höra ett karakteristiskt ”knäckljud” då frakturen uppstår – till exempel i samband med att den fallit eller slagit i ett hårt föremål. Hästen visar ofta en kraftig smärtreaktion – och avlastar kroppsvikten från den skadade kroppsdelen. Om det är ett ben som skadats, undviker hästen att stödja på benet. I vissa fall uppstår ryckningar i muskelgrupperna kring det skadade området och hästen kommer i svettning.

Att en häst visar plötslig hälta efter att ha utsatts för ett slag, behöver inte betyda att den drabbats av en fraktur. Slaget kan ha träffat en nerv så att en kraftigare hälta av övergående slag uppstått.

Vissa frakturer ger sig tillkänna i form av en hastigt påkommen hälta, men kan vara svåra att fastställa genom yttre tecken. Detta gäller bland annat frakturer på hov- och strålbenet.

Förutom de klart synliga frakturerna finns en rad skelettskador som kan vara svåra att diagnostisera. Vissa av dem ger inte nödvändigtvis hälta som symptom. Här nedan ska vi ge några exempel på frakturer och hur de vanligen ger sig till känna.

Hovbensfraktur

Hovbensfrakturer är tyvärr ganska vanliga. Det typiska symptomet är kraftig hälta. Hästen stöder ofta enbart på tån mot marken. Symptomen kan variera beroende på brottytans beskaffenhet. I många fall är symptomen likartade dem vid hovböld. I allmänhet ger hovböld dock en mer förstärkt puls. Ömheten vid undersökningmed visitertång är i allmänhet mer diffus vid hovbensfraktur än vid hovböld. En vanlig reaktion vid hovbensfrakturer är att hästen reagerar när man med visitertång klämmer ihop trakterna. Tillkalla veterinär eftersom symptomen är svåra att särskilja.

Kotsenbensfraktur

Kotsenbensfraktur ger akut, kraftig hälta. Skadan uppkommer oftast hos travare i samband med ansträngning. Till symptomen hör också en fyllnad i kotleden (galla) och kraftig smärtreaktion när kotan böjs. En slutlig diagnos ställs med hjälp av röntgen.

Kotbensfraktur

Kotbensfraktur, eller fissur på kotbenet, är en av de vanligaste skelettskadorna på hästar. Ibland är hältan ganska obetydlig, varför det är lätt att missa diagnosen. I de flesta fall uppvisar hästen emellertid ganska kraftig hälta, ibland kombinerad med krepetition och kraftig fyllnad i kotleden. Vid misstanke om denna typ av fraktur ska kotan stödjas med hårt bandage (gips, zinklim, etc) tills veterinär ställt en säker diagnos.

 Vad gör jag?

1. Se till att du kan hålla hästen stilla. Befria den från utrustning.
2. Leta efter synliga tecken på skada – till exempel svullnad eller sår. Se efter om du kan hitta spår efter slag i hästens hårrem – till exempel i form av ytlig hudsvullnad, avskavt hår eller smutsavtryck.
3. Böj det ben hästen inte kan stödja på. Kontrollera om det går att böja eller vrida i onormala lägen. Lyssna efter krepetition (benljud). Notera i vilka lägen hästen visar starkast smärtreaktion.
4. Den utsatta kroppsdelen bör förses med ett stödjande omslag. I de fall då en häst avlastar en skadad kroppsdel, bör även de ben som därigenom får bära en ökad andel av kroppsvikten förses med stödbandage. Om benet belastas, kan en spricka lätt utvecklas till en fraktur.

Kontakta veterinär

Kraftig hälta eller annan rörelsestörning som kvarstår under en längre stund innebär alltid att man bör låta veterinär undersöka om en fraktur kan ha uppstått. Detta gäller även om yttre tecken på en skelettskada saknas. Vid vissa typer av frakturer kan den hälta som fanns i inledningsskedet gå över tämligen snabbt. Vid brott på kotsenbenen märks till exempel en övergående hälta och en gradvis ökande svullnad i gaffelbanden. En häst med kraftig hälta bör alltid stå på boxvila fram till att en veterinär säger annat.

Information från agria.se

 

Elin

"The Sweet seducer' Av: Jessica Bunjes
Mardrömmen för många hästägare på våren är fång. Rädslan för, för mycket protein i fodret avskräcker många. Men protein är inte orsaken till fång. Det är resultatet av en undersökningsom gjorts av den australiensiska professorn Christopher Pollit (Queensland University): "Socker är den främsta orsaken till fång"

"Det uppskattade förhållandet mellan fång och proteiner förklaras enkelt, eftersom sjukdomen uppkommer mest på våren då gräset växer och innehåller massor av protein, säger veterinär Leendert Jan Hofland, medlem av Pavo Grooming Team. Detta är ett team av experter som ger gratis råd till hästägare på www.pavo.net. "Enligt färska studier är den främsta orsaken till fång på våren komplext socker, som kallas fruktan och produceras i gräs", säger Vincent Hinnen, som också är medlem av Pavo Grooming Team. Han hänvisar till studier från den australiensiska professorn Christopher Pollit.

Fruktan orsakar fång
Den komplexa sockerarten fruktan produceras i gräset genom inverkan av solljus genom fotosyntesen (gräsets metabolism). Det är en byggsten och används som ett tillfällig mellanlager av energi, som produceras av fotosyntesen och används indirekt för att gräset ska växa. Mängden producerad energi beror på många faktorer. Bland dem, intensiteten av solljus, temperatur och typ av gräs: Mycket sol och värme innebär en stark tillväxt med lågt innehåll av fruktan. Regn och kyla ger en hög fotosyntes och liten tillväxt, och resulterar i stora mängder (90%) av energin lagras som fruktan och kolhydrater (stärkelse).

Hästen som diabetiker
ängden fruktan i gräs förändrats mycket: Vid kyla och solsken är innehållet 200 gånger högre än om det är varmt, molnigt eller regnigt. Vincent Hinnen varnar: "Du kan förvänta dig det högsta fruktaninnehållet när det är soligt och frost ute, när temperaturen är mindre än 5 grader på natten, när marken inte är gödslad eller när det är extremt torrt. Däremot är ett alltför stort intag av protein inte ett problem. "Veterinär Hofland berättar: Hästen kan tolerera ett tillfälligt högt intag av protein. Speciellt om de har vant sig vid det gradvis."

Ett upprepat intag av socker är inte bra för hästar, precis som det inte är för de människor som har diabetes. "blodsockernivån ökar kraftigt när hästen äter mycket gräs med hög sockerhalt på våren. Hästens kropp kan inte hantera detta säger Vincent Hinnen". Tarmfloran i tjocktarmen kan inte behandla en så hög koncentration av fruktan "Hofland tillägger: kraftfoder som innehåller mycket socker och kolhydrater, eller foder med mycket korn och majs kan inte smältas i tunntarmen. Som ett resultat av detta smälts det i tjocktarmen "Vincent Hinnen fortsätter:" Processen leder följaktligen till att allt mer osmält mat förs in i tjocktarmen, som innehåller bakterier som inte kan smälta spannmål och kolhydrater. På grund av överskottet på kolhydrater förökar sig de aktuella bakterierna explosionsartat och producerar mjölksyra som en biprodukt. Mjölksyra minskar pH-värdet i tjocktarmen från 7 (neutralt) till ett värde på ca 6. Detta dödar de bakterier som normalt skall smälta grovfoder och detta producerar samtidigt ett gift som kallas endotoxin. Detta skadar tarmväggarnas slemhinnor och giftet kommer ut i blodomloppet. Detta gör att hela systemet blir förgiftat, inklusive hovarna, vilket resulterar i inflammationer i hovarna som i sin tur ger den smärtsamma processen att hovbenet lossnar. Med andra ord har hästen fått fång! "

Det rätta gräset
Mark sått med rajgräs är inte idealiskt för hästar, eftersom gräset producerat många blad, som kan ge mycket fruktan. I områden där hästar alltid har gått är det annorlunda. I naturen, äter hästar olika typer av gräs, de betar ute hela dagen och det är mindre gräs per kvadratmeter. I dagens ridsport, äter hästar mer sällan och i större mängd ", sade Vincent Hinnen. "Hästägare bör få olika typer av gräs med låga sockerhalter." råder han. Foderexperten säger att idén att hagar med mycket och högt gräs är farligare än nedbetade hagar är nonsens. De små tuvorna kan innehålla stora mängder fruktan. Å andra sidan finns det mindre mängd gräs, och då kommer hästen äta mindre, vilket minskar risken för fång. Hans allmänna råd är: På våren, begränsa hästens tid på gräs, eller begränsa ytan de betar på eller låt dem gå i en liten hage med lite eller inget gräs.

Kom ihåg att ge hästen grovfoder i den lilla hagen. Men var extra försiktig med hästar som har eller har haft fång, eftersom grovfoder också innehåller fruktan.

Förhindra fång
Grovfoder bör vara en väsentlig del av hästens diet. Var noga med att använda kraftfoder som är Expanderat eller poppat pellets/müsli. Eftersom då kommer kolhydraterna smältas ordentligt. Vincent Hinnen tillägger: "Hästar som är i riskzonen för fång bör inte få spannmål som korn eller majs, eftersom bara 30% av kolhydraterna smälts. Om ni ändå insisterar på utfodring av spannmål, använda havre som smälts till 80 %. "Han råder att, efter en kall natt, bara låta hästarna beta på eftermiddagen och gödsla fälten i början av året med komposterad gödsel. Gödsel innehåller fosfor, kväve och kalium, vilket minskar sockerhalten. Det viktigaste skälet till att gödsla är för att få gräs att växa. Om det växer, blir fruktan inte till energi som stannar i gräset.

 

Från Pavo.net

 

Elin

Detta är en sjukdom jag är LIVRÄDD för! Info från Agria's hemsida. 

 

Fång hos häst är en vanlig sjukdom, där symptomen framför allt visar sig i hovarna. Det finns tre situationer då hästar brukar få fång – efter en förlossning, vid felaktig utfodring och vid hård eller långvarig ansträngning.

Fång är en relativt vanlig sjukdom som kan drabba både hästar och ponnyer och den orsakar stort lidande. Symptomen visar sig framförallt i hovarna då det uppstår en inflammation i hovens lamellager och suldel och det skapar smärta och hälta. Orsaken till fång är ännu inte helt klart trots intensiv forskning.

Hästens symptom vid ett fånganfall är den klassiska fångställningen: Den står med kroppsvikten förskjuten bakåt, framhovarna placerar den framför sig och bakbenen in under sig. Hovarna är mycket varma och man kan känna en tydlig puls i blodkärlen på båda sidor av kotan. Feber är också ett tydligt symptom vid fång.

Sjukdomsförloppet kan vara så kort som några timmar. Om inte anfallet behandlas i tid kan inflammationen skapa en försvagning i hovens lamellager som i sin tur leder till att hovbenet sänks eller roteras. Tecken på en lägesförändring av hovbenet är att kronranden blir mjuk när den förlorat sitt stöd från hovbenet.

För mycket foder

Den mest välkända orsaken till fång är foderförätning som leder till en störning i tarmfloran. Det kan ske när hästen eller ponnyn av någon anledning får i sig stora mängder kraftfoder eller släpps på ett kraftigt grönbete. Se till att hästen vänjs successivt vid bete och foderbyten. Under en viloperiod bör kraftfodergivan minskas för att undvika fång.

Förlossningsfång av kvarliggande efterbörd

En annan orsak till fång är att ett sto inte släpper efterbörden normalt efter en förlossning. Efterbörden ligger då kvar och släpper ut bakterier och toxiner (gifter) som påverkar cirkulationen i hovarna.

Fång på grund av överbelastning

Hästar som har en kraftig hälta en längre tid kan drabbas av belastningsfång på det tidigare friska benet. Normalt skiftar en häst vikt mellan benen för att blodcirkulationen i hovarna ska fungera. Om den inte kan göra detta på grund av smärta kan fång uppstå. För att förebygga fång vid en sådan situation ska du följa veterinärens rekommendationer.

Akut behandling 

Om du misstänker att din häst har drabbats av fång ska du genast ställa den på boxvila med ett mjukt torrt underlag. Helst bör det vara en tjock spånbädd eftersom det underlaget ger mest svikt. Se även till att kyla hästens ben med kallt vatten för att minska risken för skador i hovarna. Ge inte något kraftfoder utan enbart hö, gärna ett sent skördat hö som innehåller mycket fibrer men en mindre mängd protein. Om du inte har tillgång till det kan du dryga ut givan med halm. Tillkalla en veterinär omedelbart för behandling. All behandling går ut på att identifiera och avlägsna orsaken till sjukdomen och även ge smärtlindring till hästen.

Eftervård och tips

Det absolut viktigaste för att hästen ska bli frisk och inte få några återfall är att du följer veterinären och hovslagarens ordinationer för eftervården av hästen. Det är också av största vikt att fånghästens hovar verkas och skos av en skicklig hovslagare.

En häst som en gång har drabbats av fång löper större risk att drabbas igen jämfört med en fullt frisk häst. Därför är det viktigt att den motioneras regelbundet för att inte bli överviktigt samt att blodcirkulationen hålls igång.

En del fånghästar klarar inte av att gå på bete överhuvudtaget men många klarar det om man är försiktig vid invänjningen.

Vid fölning ska du vara noga med att kontrollera att hela efterbörden kommit ut. Vid minsta misstanke på livmoderinflammation bör du tillkalla veterinär.

 

Hur ofta och med vad du bör avmaska dina hästar avgörs av hur situationen ser ut på just din gård/ditt stall. Ett stort stall med många hästar men lite hagmark behöver avmaska oftare än ett litet stall med ett fåtal hästar som har tillgång till stora hagar. Idealiskt är om hästarna har skilda vinter- och sommarhagar. Träckprov kan vara till stor hjälp i planeringen.

 

Stora och lilla blodmasken - dessa lever i hästens grovtarm. De vuxna maskarna lägger ägg som passerar ut med avföringen och på så sätt infekteras betet. Andra hästar infekteras genom att de äter de kläckta larverna i gräset.  De flesta hästar har en större eller mindre mängd larver av lilla blodmasken i olika utvecklingsstadier i tarmen. Om de förekommer i mycket riklig mängd kan hästen drabbas av kolik, diarré eller avmagring.  Stora blodmasken är ovanligare. Larverna vandrar under sin utveckling genom tarmkrösets kärl (dessa försörjer tarmen med blod), skador i tarmkröset orsakat av stora blodmaskens larver kan leda till kolik.

Som regel räcker det att avmaska mot blodmasken strax före betssläpp på våren och vid installning på hösten. Stora stuterier och andra gårdar där många hästar i olika åldrar hålls i gemensamma hagar bör avmaska mer ofta under sommar halvåret. Detsamma gäller om det konstaterats genom träckprover att parasitbördan är hög.

 

Spolmask - förekommer oftast bara hos föl och 1-åringar, de ses sällan hos vuxna individer eftersom dessa utvecklat immunitet mot parasiten. Spolmasken lever i tunntarmen. Äggen passerar även här ut med avföringen och infekterar betet. Äggen är mycket motståndskraftiga och överlever flera år på betet. Det innebär att om ett spolmaskproblem konstaterats på gården ett år får man räkna med att kommande generationers föl också kommer att drabbas. Föl och unghästar som drabbats av spolmaskinfektion kan visa symtom såsom dålig tillväxt, raggig hårrem, nedsatt aptit etc. Men en del föl kan också vara tillsynes helt friska och sedan plötsligt drabbas av allvarlig kolik, i dessa fall kan ibland stora mängder spolmaskar ses i tunntarmen.

Föl bör avmaskas mot spolmask vid 8 och 16 veckors ålder och undertecknad rekommenderar även att 1-åringar avmaskas mot spolmask. 

 

Bandmask -  denna mask är också vanligt förekommande. Masken lever i gränszonen mellan tunntarmen (ileum) och blindtarmen (cekum). Äggen passerar ut med träcken och infekterar betet, men innan de kan infektera nästa häst måste äggen ätas av ett litet kvalster som finns i gräset men som också kan förekomma i höet. Nästa häst smittas när den i sin tur äter kvalstret. Hästar som har bandmask i större mängd kan drabbas av kolik i form av t ex blindtarmsförstoppning eller motorikstörningar i ileum (sista delen av tunntarmen). Undertecknad rekommenderar att man avmaskar en gång per år (med fördel innan betessläpp) mot bandmask. Vid konstaterad tung parasitbörda rekommanderas avmaskning tvår ggr/år. 

 

Styngfluga - flugorna lägger sina ägg på hästarnas ben under sommaren, dessa kan ses som små gulvita prickar på hästens ben. Hästen slickar i sig äggen och larverna vandrar sedan via munslemhinnan ner till hästens magsäck där den övervintrar. Små mängder styngflugelarver orsakar sällan något problem, men i större mängd kan de orsaka kolik och magsårsliknande symtom. Om en stor mängd styngflugeägg har setts på hästarnas ben kan ivermectin-  eller moxidectin ges sent på hösten. Ett bra sätt att minska infektionen hos hästen är att mekaniskt avlägsna äggen från hästens ben.

 

Elin

Det är mycket funderingar i de flesta stall om hästens hull. Jag har svårt själv för att veta hur tydligt t.ex. revbenen ska kännas. Nu på vintern är det extra svårt pga all vinterpäls. Hittade en bra artikel på www.nangen.se om just detta. Den gav mig svar på mina funderingar och den är lätt att använda sig av.

 

Artikeln använder sig utan nio olika värder, där idealvärdet är mellan  5-6½. Självklart diffar det ju vid olika tillfällen i din hästs liv, t.ex. ett dräktigt sto, bedömning/visnings kondition och inför sommaren/vintern. 

 

1. Dåligt hull/utmärglad

• Påtaglig utmärglad
• Spinalutskotten, revben, svansrot, höftleder och sittben är mycket tydliga.
• Man kan tydligt se den underliggande benstrukturen på manken, skuldran och nacken.
• Ingen fettvävnad kan kännas.

 2. Mycket smal/tunn

• Spinalutskottens bas har täckts till hälften av fett
• Transversalutskotten i lumbar regionen känns rundade
• Spinalutskotten, revbenen, svansroten, höftlederna och sittbenen är tydliga.
• Mankens, skuldrans och nackens strukturer kan svagt urskiljas. 

3. Smal/tunn

• Spinalutskotten är täckta till ca hälften av fett
• Transversalutskotten kan inte längre kännas
• Revbenen täcks av ett tunt lager fett
• Spinalutskotten och revbenen är tydligt urskiljbara
• Svansroten är tydlig, men de olika kotorna kan inte längre ses visuellt
• Höftleden känns mer rundade men fullt identifierbara.
• Sittbenen känns dock inte längre
• Manke, skuldra och nacke är accentuerade. 

4. Måttligt smal

• Det finns en svag fåra längs ryggraden
• Revbenen kan ses svagt
• Svansroten kan sticka ut något, beroende på exteriören, man känner dock att det finns något fett runt den.
• Höftlederna kan inte längre urskiljas
• Manke, skuldra och nacke är inte påtagligt tunna.

 5. Moderat kroppsbyggnad

• Ryggen är platt, det finns ingen fåra eller ås över ryggraden.
• Revbenen är inte synliga men man känner dem enkelt med fingrarna.
• När man känner på fettet vid svansroten ger det en liten svampartad känsla
• Manken är avrundad över spinalutskotten
• Skuldra och nacke har mjuk övergång mot kroppen

 6. Måttligt välgödd

• Kan ha en lätt fåra på ryggen
• Man känner att det finns fett på revbenen, vilket känns lite svampigt
• Fettet vid svansroten har övergått till att vara mjukare
• Fett har börjat ansamlas vid sidan av manken, bakom skulderbladet (vid sadelgjordens främre kant) och på nacken.

 7. Välgödd

• Kan ha en fåra längs ryggen
• Revbenen känns fortfarande separerade, men man känner också en tydlig utfyllnad mellan dem av fett
• Fettet vid svansroten är mjukt
• Fett är ansamlat vid manken, bakom skuldran och efter nacken.

8. Fet

• Fåra längs ryggraden har utvecklats
• Det är nu svårt att känna revbenen
• Fettet vid svansroten är mycket mjukt
• Området bakom skuldran är fylld med fett
• Nacken är märkbart tjockare
• Fett har ansamlats vid lårens insida

 9. Extremt fet

• Det är en tydlig fåra längs ryggen
• Man börjar kunna se fläckar/ansamlingar av fett över revbenen
• Fettkuddarna vid svansroten, manken, bakom skuldran samt efter nacken buktar ut
• Fettet på insidan av benen kan ta emot motsatt sida
• Flanken är även den fylld med fett